utan kärlek är du alltid tomhänt

"du går nedtryckt i två alldeles för grova skor, det börjar visst bli höst
men den är aldrig riktigt lika grym och svartvit som man tror
jag vet att du sa fel, och hela stan vet om den känns det som
du gick för långt, du är alltid deras fnask. jag säger kom
allt är förlåtet, dom snackar bara strunt
dom har väl redan glömt hur kul det kan va att tumla runt

din byst är full med rock'n'roll och håret lyser blont
det vore orättvist om någon skulle döma dig för sånt
vi går ut och strör små smulor till fåglarna på marken
vissa dagar är man ett med alla mänskorna i parken
du min ängel, här i livet får man sota för all skit som man har tyckt
det gör dig matt och arg och nertryckt
i två alldeles för grova skor, din mun ångar av rök
vi går hem, du kan väl ruttna på en stol i mitt kök
jag säger kom

det finns ett ord för vad jag lider av, men jag har glömt det nu
det där att komma på för sent vad man borde sagt, och du
vet hur det känns, det vet väl jag, jag har känt dig, jag är van
jag borde sagt igår, vad jag kom på härom dan
men nu är allt för sent, nu är det gjort, nu är du dömd
du blir ett fnask och du är alltid deras fnask, och han är glömd
men låt dom älta, dividera om vikten i det där
här får man aldrig göra fel, här får man aldrig göra om
jag säger kom"
"