SATC maraton, lite it alot.
vad gör ni ikväll?
idag är det inte så roligt att heta sandra caroline lindberg och bära på ångesten och rädslan. de senaste kanske 14 dagarna så har jag gjort ett antal fel och dumma val som för att förvirringen är total samtidigt som min trygghet börjar falla isär från flera kanter. saknaden börja äta upp mig innifrån vilket gör att fler dumma besluts tas som tackas med en hel drös med ångest dagarna efter. rädslan att bli lämnad ensam, att behöva er så mycket att jag går under.
här sitter jag, 21 år gammal och är livrädd för framtiden och allt vad den innebär. "jag vill inte tänka framåt men är livrädd att fastna här" jotack. känslorna svänger upp och ner värre än värsta karusellen. och vad jag än gör så ångrar jag mig alltid. känns som att "duktiga flickan" syndromet har hunnit ikapp en och sakta men säkert trycker ner mig, innifrån. man får aldrig misslyckas, leendet måste finnas där hela tiden och man måste vara med på allt, kosta vad det kosta vill. att det är livsviktigt att ligga i toppen, både på ut- och insidan. man får aldrig göra nån besviken och för guds skull, sätt aldrig dig själv i första rummet.
det som en gång var så viktigt för mig har tappat sin charm. och det gör mig helt förstörd.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar