talking to myself

det var jag och fröken svår, vi skulle hem åt samma håll
det kanske blev en liten omväg men vad spelar det för roll?
natten var så tyst och skön och månen var så vacker över taken

hon hade tappat allt igen, varenda mening, varje hopp
hennes utsikt var en botten, hennes drömmar var en flopp
men ändå, där vi gick, hon skratta till och prata' på och höll sig vaken

hon sa: "nu har jag rensat ur, nu spelar ingenting nån roll
nu kan det blåsa vart det vill, för nu är allt tillbaks på noll
och här kan allting börja om, nu kan jag se vad jag förträngt
nu ska jag passa mig för dom, som aldrig gjort som dom har tänkt
för jag vill aldrig bli en sån, så har jag lärt mig det igen
det kanske passar nån, men inte mig och inte än"

solen skulle just gå opp, när vi kom hem till hennes hus
hon hade städat och gjort fint och bjöd på te och tände ljus
hon log och sa: "det är väl rätt okej, vi är nog alla ganska lika
det finns dom som tror på Gud, och dom som ägnar sig åt spel
alla drömmer vi om lyckan som om livet blivit fel"
det var schysst att dricka te och höra fröken svår predika

hon sa: "jag säger vad jag vill, skit samma om nån skräms
om det blir pinsamt för en del, så är det ändå dom som skäms
jag har gjort fel ibland, jag vet, men ingen mening att ge opp
jag tror det bor en liten hjälte i varenda liten flopp
och jag vill hellre bli en sån, så har jag lärt mig det igen
för det finns nåt bra och stort i alla om och alla men"