jag har tusen saker som jag måste göra men ändå så hamnar jag här och känner en sån stor olust att ta tag i nånting att jag bara blir trött av att tänka på det.
det känns som att jag lider av lite separationsångest, jag brukar må såhär då. som mamma sa igår, "har det hänt nåt, du verkar deppig?" hon ser det alltid så snabbt. och som vanligt svarar jag nej för att det är svårt att förklara något som jag inte kan sätta ord på, inte ens i mitt huvud. jag blir bara jätte off. frågan är vad jag är rädd från att separeras ifrån? kan det vara bubblan eftersom jag nu fått mitt göteborgsjobb som jag längtat så efter? kanske känns så just nu bara för att man har spenderat en vecka där. som lisbeth sa, "förr var ni alltid i stan och nu är ni alltid hemma på helgerna."
äh, det är nog bara att släpppa, har andra saker jag borde tänka på. ska iallafall fortsätta att pusha på igor att skaffa ett jobb här istället så att han finns här på heltid.
ska göra mitt val om höstens kurser idag med, ser ut att bli en tuff höst med inläsning av lite poäng och en väldigt massa statisktik..
har vart och storhandlat med fredrik med, gäller att passa på när man får lyxen att åka bil och handla. så det blir inte mycket roligt mer för mig denna månad, haha.
har fått tillbaka min röst med, alltid något!
Jag vet precis hur du menar. Man vill alltid ha det man inte har.. Man vill alltid vara där man inte är. Men ja har insett att man måste verkigen tänka positivt och den där lilla bubblan kommer alltid att ligga kvar och alla där kommer att finnas kvar. Det har ja lärt mig :) hoppas allt annars är bra med dig :D saknar dig gumman :)
SvaraRadera