även om jag kanske inte bryr mig överdrivet mycket så kan jag ändå inte sluta fundera liiiiite på, vad skam som hände där?
jag ansåg iallafall att det var ett ganska öppenhjärtligt samtal som jag trodde att man inte har med alla, och det kändes bra (för bra???) efteråt men så bara ingenting.
ingenting!
alla dessa tomma ord gör mig galen och får mig att bli ännu mer osäker. inte konstigt att man så ofta faller tillbaks i samma gamla trygga mönster.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar