du ville visa att du fanns och att du levde 
och att inte allt var lika dött som dom
du ville se alternativ i allt som inte var nåt bra
och att det gick att göra om

lördag 20 februari 2010

"jag drömmer om en framtid som glömmer"

godkväll kära vänner! just nu snurrar tankarna om ett ämne som jag har funderat mycket på det sista. nämligen förhållandet mellan självkänsla och självförtroende. min tolkning är iallafall att självkänslan sitter djupt, att man har en grundtrygghet om att man duger i allmänhet, samtidigt som att självförtroendet kan gå upp och ner väldigt ofta.

jag vill nog säga att min självkänsla inte är något att klaga på, vilket jag tackar mamma och pappa för. jag vet att det alltid löser sig och även om jag är orolig för det mesta så är det inga livsviktiga saker. jag tror på mig själv och vet vad jag kan prestera, sen att latheten kryper fram ibland är en annan femma. mitt problem är snarare för tillfället självförtroendet. har ni något tips på hur man kommer ut en sådan svacka? jag känner mig så fruktansvärt underlägsen i många situationer på samma gång. kanske beror det på att det mesta under de senaste åren har vart fasta punkter som boende, skola och jobb medan det idag inte är det. tydligast är det i skolan, jag har aldrig vart så osäker som jag vart denna termin. jag hade till och med högre självförtroende inom statistiken i höstas liksom. en del relationer är också jobbigt för tillfället, där jag inte vill eller vågar stå upp för att jag är rädd att saker och ting ska förstöras. många år som spelar roll. och det är så mycket man vill göra hela tiden samtidigt som min situation sätter stopp för det då csn inte är någon höjdare, och att jobba mycket hinner jag inte. saker som jag borde prata om men inte vågar/kan/orkar för att jag knappt vet själv vad det är som stör. ändå så blir jag så ledsen över vissa kommentarer, men hur kan någon veta det när jag inte säger något? här snackar vi ond cirkel.

det sög iallafall att hoppa ur taxin medan M och nicke fortsatte hem, men den praktiska lösningen går först ibland. vi hade iaf en super mysig middag på vino tapas med maria, rikard och evelina :) sen har det faktiskt vart mysigt att vara hemma själv hela dagen, var ett tag sedan. bara att få pilla lite, rensa och testa kläder. jag bläddrade igenom mitt minnesalbum innan det packades ner och det bjöd på många leenden. jag älskar min michael och längtar efter att börja bygga ett liv tillsammans men det kommer bli jobbigt att lämna min trygghetszon. detta är trots allt mitt första riktiga "egna" hem och jag har nog lärt mig en del det här året. förhoppningsvis kommer 2010 dock att slå 2009 med hästlängder :)

slutpladdrat för idag, nu ska jag knäcka ett par OTH och vampire diaries innan jag somnar. får hoppas john blund är snällare inatt för imorse vaknade jag med gråten i halsen. sleep tight!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar